Från sista dagen.

Då var det dags att säga adjö till Montecorto för denna gången och det gjorde vi med en liten
10 milsrunda som Iain snickrat ihop. Mattias missade Beastklättringen tidigare i veckan pga sjukdom så den var med men annars var det idel nya trevliga bekantskaper. Las Palomas nedför blev den kallaste utförslöpan på hela veckan och det säger en hel del. Jag tror aldrig jag frusit så mycket som denna veckan. När andra kört i kortärmat har jag haft armvärmare och vindjacka. Och sovit med tjock luvtröja. 

Satte 75% av mina målsättningar från första blogginlägget. Missade bara 100 mil som blev 87,5. Ett antal kalorier har förbrukats under veckan, exakt hur många uppdateras senare. Vi har klättrat 19000 meter, det ni.

Glada gamänger på veckans sista pass.

Trött klättrare.

Från ett bergstempo

Äntligen fredag och dags för bergstempotävling. TT Las Palomas. Under vinterns mindre roliga intervallpass nere i min ryska källare har ibland motivationen varit att slå förra årets tid på 45,18. Med ny cykel och bättre tränad hade jag innan vi kom hit satt målsättning till sub43 men efter alla mil och höjdmeter som vi cyklat under veckan sänktes ambitionen till sub44. Fick några tips innan start från Josh om pulsupplägget så första två km trampade jag så den låg på 85%. Därefter lite mer tryck och återstående 10 km runt 90%. Will som jag cyklat med mycket under veckan startade en minut tidigare och när man ser att man närmar sig så infinner sig ett lugn och man tillåter sig att minska lite på flåset. Oftast på lättaste växeln lyckades jag hålla förhållandevis bra kadens nästan hela vägen förutom då motvinden friskade i som värst. I mål på 42,37. Skönt när träning ger resultat.

 Som belöning ekiperades lite nya cykelkläder

Inte bara cykling.

Citat Iain: "Åh det var härligt i morse, en jävla massa fåglar som sjöng"

Skype med saknade boys, vilken ynnest.

Kan aldrig få nog av denna http://www.youtube.com/watch?v=24kWN0hd6OE

Generalstrejk i Spanien idag. Hjälper inte statsfinanserna och troligtvis inte några spanjorer. Tyvärr.

Saknar svenska överdimensionerade mjölkkylar. Och varma sovrum.

Saknar inte svenska 50-tals byggnader.

Kan en spanjor vara tyst ?

Inte heller av denna http://www.youtube.com/watch?v=UnE7k5N4fHs

Från en lång dag.

Sjunde raka cykeldagen här i Montecorto avklarad och det blev en lång sådan. Tio stycken var vi som gav oss iväg kl 10,15 på en runda som hade det mesta. Fina utförslöpor, branta stigningar, kantvindskörning och några kilometer var också helt platta. Efter 6,5 mil kom en 8 km klättring där brantaste partiet var på 18% så det fick bli 10 minuter med puls över 90%. Hemma var vi inte förrän lite efter 18.00 och att få kliva in i duschen efter en sån dag är väl så nära himlen man kan komma.

Dagens runda http://connect.garmin.com/activity/162780016

Innan dagens start.

Från en vilodag.

Onsdagar är vilodagar här i Montecorto men vi är ju här för att cykla så vi negligerar såna propåer. Men det var ingen jublande tremannagrupp som dressade upp sig i sina trikåer. "Focking wind" hördes från skottens rum men fem minuter senare var han klar och hade två alternativa rundor i beredskap. Själv kände jag mig rejält seg efter gårdagen och önskade kortast möjliga hemresa vid första fikastoppet i Olvera. Det blev totalt en lugn resa förutom sista biten mellan Ronda och Montecorto. Tyvärr hade jag glömt att ladda min Garmin så något nytt hastighetsrekord kunde inte registreras men när den nu så pigga skotten flög förbi mig så nådde han en maxfart på 101.6 km/h !!!! Själv låg jag mest på bromsarna sista fem km för när vinden tar i och flyttar en lite i sidled så är man inte så styv i korken.

På väg upp mot dagens första fikastopp.

Man kan ha det sämre.

The fastest man in Montecorto.

Från baren

Dag fem i Montecorto börjar lida mot sitt slut och den blev inte så tuff som den såg ut på förhand. På grund av hård vind och trötta cyklister blev det "bara" 2800 höjdmeter och 12 mil i sadeln. Känns som kroppen nu börjar vänja sig med 4-5 timmars cykling per dag och att det går att trycka lite hårdare och ändå ligga på 75 procentig puls . Imorgon är det vilodag och då har Iain planerat en platt runda på ca 90 km.

Hade kanske varit smartare att filma i uppförsbacke.

Men den vita byn Benaojan låg så fint inklämd mellan bergen.

Är man nästan uppe på Las Palomas så bjuds man på vyer som den här.

San Pedro.

Vaknade avsevärt piggare än jag somnade så det var bara att sätta på sig blåstället och upp på hojen för en liten nätt 14-milsrunda och ytterligare 2800 höjdmeter. Vår lilla grupp på fem man plus guide skulle ta oss ner till kusten och staden San Pedro för där har de fin fika. Kan tyckas lite långt för kaffe och kaka  men då skall man komma ihåg att vi fick cruisa nedför i 20 km fram till det söta. Och då har man skaffat sig energi för att ta sig upp samma väg. Hade sällskap med Will hela vägen upp och då har är starkare än jag så blev det mest till att sitta på rulle. Skönt att bara fokusera på hans bakhjul och glömma allt annat runt omkring. Kolla vackra vyer ? Nej inte idag.  Imorgon säger de att det skall klättras 3500 meter. Intressant. Här är dagens runda med trevlig banprofil och nytt personligt hastighetsrekord: 80,3 km/h

http://connect.garmin.com/activity/161926349

Fika i San Pedro

Stolt italienare

Hade varit skönt att bli skjutsat uppför

Från en trött cyklist.

Idag var hela veckans gäng samlade och vi är så många som 17 st så det är riktigt roligt. Osby Cykelteam vek tyvärr idag ner sig rejält efter några tuffa dagar. Mattias fick upp frukosten och fick vända efter drygt en mils cykling med sinande krafter. Spansk matkultur är inte att leka med. Själv så kände jag mig till en början stark och vi öppnade första 15 km i ett 40+ tempo. Km/h i timmen då och inte ålder. Efter Zahara blev det lite tuffare med små men branta backar. Små backar här är större än största hemma. Efter knappt fyra mil var vi framme vid veckans andra hors categori klättring. The beast of el boyar, 15 km med en snittlutning på 5%. Återigen klättrade jag efter pulsklockan och den skulle helst ligga runt 75% och ej över 80. Gick väl bra till en början och några starkare cyklister sågs försvinna framför mig. Farten hölls hyfsat men ju närmare toppen desto högre puls. Kändes som att åka på en heltäckningsmatta som för varje hundra meter blev lite yvigare och mer behårad. Lika roligt som det är att klättra när man känner sig stark, lika tråkigt är det när all energi och moral sakta, i takt med varje höjdmeter, försvinner ur kroppen. Väl på toppen så var enda längtan att ta sig hem så fort som möjligt, en varm dusch och få sova några timmar. Har varit svårt att fylla på depåerna då matlust saknas så kanske är det samma baskilusker som Mattias har eller så har det helt enkelt varit för många höjdmeter på för kort tid. Vi får se imorgon.

 En stackars sjukling

På toppen

Gladare utanpå än inuti. Ville bara hem.

Från blå by.

I rejäl blåst och lite regn cyklade vi idag upp och ner i ca 100 km. Rejäla stigningar som man sen fick skörda frukten av och när det gick som allra fortast var jag nästan uppe i  75km/h. Gött mos. Efter två dagar och över 3300 klättrade höjdmeter så börjar det kännas lite i stockarna. Dagens höjdpunkt var lunch/fikastoppet efter 6 mil i den vita bergsbyn Juzcar men som amerkanska filmskapare fått målad blå för att där spela in delar av Smurffilmen . Den skulle efter inspelning målats vit igen men så helt plötsligt börjar det komma turister till den avsomnade byn och nu målas den nog inte vit igen förrän Smurfarna börjar tappa i popularitet.

Först Smurfina i.r.l och sen lite filmer.

Inför dagens runda.

Innan frukost.

Tror inte vi hade överlevt utan Wi-Fi.

Från hotellet

Oj vad jag saknade mekaniker Lundqvist när cykeln skulle ihopmonteras snabbt och med nyfiket tittande spanjor vid sidan om. Fick ihop det till sist och några minuter senare var vi iväg på en kortare tur men med en härlig hors categori klättring uppför Las Palomas. Lugnt och fint med en snitt puls på dryga 76% och sen en härlig utförslöpa till Grazelema och en ännu härligare efter. Jag hade glömt hur fantastiskt det är att cruisa 7 km i 50 km/h och låta benen vila tänkandes endast på hur mycket man behöver bromsa för att klara nästa sväng. Önskar alla som gillar cykling att få prova på detta någon gång.

http://connect.garmin.com/activity/160768547

Från planet.

Söderås och Hallandsås i all ära men att ha förmånen att för andra året i rad kunna ta en veckas semester och flyga till den vita bergsbyn Montecorto för att med cykel klättra de Andalusiska bergen är ren och skär glädje. En visserligen narcissistisk handling men också en som ger välbefinnande, D-vitamin och inte minst starkare ben och hjärta.
Enkla mätbara målsättningar för de kommande nio cykeldagarna är fyra. 100 mil, Las Palomas under 43 minuter, att inte tävla i varje klättring och att fika minst två gånger varje dag.
Om några timmar är vi framme och kommer cykeln fram hel och ihopplockandet flyter hyfsat hoppas vi på några sköna höjdmeter innan kvällen lägger sig.

Medresenärer.